Föräldrar

 
Igår när jag satt på bussen hem från träningen kom jag in på en artikel, om en pappa som har cancer, som skrivit ett brev till sin dotter som även hon har cancer. Dottern har en chans att överleva till skillnad från pappan. 
Jag börjar sällan gråta av någonting jag läser, speciellt inte när det är andra omkring. Men igår så började jag faktiskt gråta när jag satt på bussen och hela vägen hem. För att det var så fint, men samtidigt så sorgligt. Ni borde verkligen ta er tid att läsa artikeln här.
 
När jag läser sådant blir jag lite extra tacksam över att jag har två friska föräldrar som älskar mig oavsett vad. Det är ju något jag alltid är tacksam för såklart, men då känner man det lite extra. Så till er med föräldrar i livet, ta vara på dem, älska dem, ta dem aldrig för givet. För man vet aldrig när det är försent. 
Det är lätt hänt att man ibland glömmer bort hur viktiga de faktiskt är, för de flesta. 
Till er med föräldrar i himlen eller sådana som inte är närvarnade av andra anledningar, ni måste vara de starkaste på denna jord som kan gå igenom dag efter dag och kämpa på! Jag vet inte hur ni gör, men ni gör det. Beundrasvärt.
 
Sedan vet jag att situationen ser annorlunda ut i olika familjer, men detta är ur min synvinkel. Bara lite tankar jag kände för att dela med mig av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0