Tankarna började vandra iväg..

Det är som om jag aldrig känt dej. Och antagligen kände jag nog dej aldrig heller.
Den personen jag trodde att jag lärde känna är borta, och kvar finns bara minnen.
Det gör ont inom mej när jag tänker tillbaka på den tiden, utan dej i mitt liv känns allt bara skit.
Du var min glädje, min lycka, min ork, mitt hopp och mitt liv. Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden, få vissa saker gjorda och andra ogjorda. Men det går inte, så jag får försöka glömma, men att försöka glömma nån man älskar är som att försöka minnas nån man inte träffat, omöjligt.
Nej nu ska jag avsluta detta och lägga mej i sängen för att sen vakna upp och vandra till helvetet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0