Jag kan inte fatta det, att vi inte längre kommer träffas på tisdagar halv 5 i mikaelkyrkan varje vecka. Vi kommer att skiljas åt, och det gör ont. Men jag vet att med dessa band vi knytit till varandra på mindre än ett år är nåt unikt, nåt som vi kan behålla bara vi vill. All den lycka, kärlek och vänskap jag fått uppleva med er är nåt jag aldrig skulle vilja byta ut mot något i världen. Jag ser tillbaka på våra stunder tillsammans med ett leende på läpparna samtidigt som tårarna är på väg att tränga fram. Ni är bland det bästa jag vet och jag vill inte att det här ska ta slut, men inget varar för evigt.