Jag vet, det är en hund, inte ens min egna. Utan det var min farmor och farfars, men hon har funnits med i stort sätt hela livet så hon bär en stor del av mitt hjärta. För jag har aldrig någonsin mött en hund med så mycket kärlek och glädje. Nästan 12 år gammal, och tyvärr var tiden inne. Hon fick nåt problem med tassarna som kunde sprida sej upp i benen och jag vet inte riktigt. Men det är tråkigt och det kommer känns så tomt. Ni får tycka vad ni vill om att jag gör ett inlägg om det här, jag bryr mej inte.

Vila i frid världens vackraste!